Maskinvasion
Kanske bör sägas att mitt frekventa bloggande är endast för att underhålla Becca på tåget mot västkustens klippor.
Men kan ju även passa på att berätta om mitt väldigt allvarliga problem som uppstår på våren varje år. Nej jag pratar inte om pollen utan dem där förjävliga små maskarna som är ÖVERALLT så fort det blir lite fuktigt i marken. Jag har haft fobi för maskar sen 6års åldern då en pojke (har säkert i senare år fått någon diagnos) kastade en daggmask i mitt fina lååånga hår. Masken trasslade in sig och det krävdes tre fröknar för att få bort den envisa saken. Sen dess har åsynen till och med bara prat om maskar fått håren på min kropp att stå rakt upp.
Så i morse när jag vaknade blev jag väldigt glad över att det hade slutat regnat och packade väskan för att ta mig till jobbet. Knallar mot spårvagnen med volymen på högsta volym i ipoden då ser jag plötsligt en torkad mask ligga ensam på väggen. Jag hånskrattar högt och elakt och tänker att det här blir nog en bra dag. Två meter till och jag ser nått suspekt röra sig på marken, inser ca 0.5 meter ifrån att det är en LEVANDE mask. Jag hoppar snabbt till höger och tänker pust nu är jag räddad. Kollar försiktigt fram över asfalten och inser att det ligger en miljon maskar framför mig, serious det är bara utanför mig som en miljon maskar samlas för stormöte en april morgon klockan åtta. Ögonen tåras och jag försöker lyssna på winnerbäcks ord så gått det går men tårarna kommer i allafall. Skyller mina rödsvullna ögon på pollen för chefen. Hon tittar lite misstänktsamt på mig så jag drar snabbt vidare mot kaffe automaten med blicken fäst mot marken, för vem vet? De jävlarna kanske följde med in.
Men kan ju även passa på att berätta om mitt väldigt allvarliga problem som uppstår på våren varje år. Nej jag pratar inte om pollen utan dem där förjävliga små maskarna som är ÖVERALLT så fort det blir lite fuktigt i marken. Jag har haft fobi för maskar sen 6års åldern då en pojke (har säkert i senare år fått någon diagnos) kastade en daggmask i mitt fina lååånga hår. Masken trasslade in sig och det krävdes tre fröknar för att få bort den envisa saken. Sen dess har åsynen till och med bara prat om maskar fått håren på min kropp att stå rakt upp.
Så i morse när jag vaknade blev jag väldigt glad över att det hade slutat regnat och packade väskan för att ta mig till jobbet. Knallar mot spårvagnen med volymen på högsta volym i ipoden då ser jag plötsligt en torkad mask ligga ensam på väggen. Jag hånskrattar högt och elakt och tänker att det här blir nog en bra dag. Två meter till och jag ser nått suspekt röra sig på marken, inser ca 0.5 meter ifrån att det är en LEVANDE mask. Jag hoppar snabbt till höger och tänker pust nu är jag räddad. Kollar försiktigt fram över asfalten och inser att det ligger en miljon maskar framför mig, serious det är bara utanför mig som en miljon maskar samlas för stormöte en april morgon klockan åtta. Ögonen tåras och jag försöker lyssna på winnerbäcks ord så gått det går men tårarna kommer i allafall. Skyller mina rödsvullna ögon på pollen för chefen. Hon tittar lite misstänktsamt på mig så jag drar snabbt vidare mot kaffe automaten med blicken fäst mot marken, för vem vet? De jävlarna kanske följde med in.
Kommentarer
Postat av: Thilda
fyfan för Aik! haha
Trackback
