Hur gick det här till?
När jag packade min väska för att åka ner hit till Asien var den luftig och fylld med överbliven plats, trots att jag va en snäll Tebbe och lekte fedex åt några vänner. Väskan vägde runt 12 kilo och det var glada miner från tjejen vid incheckningen. Peter hade inte heller något problem med att hålla sig under den tillåtna vikten på 15 kilo när han flög från Göteborg till London med Ryanair. Men någongång under de här månaderna så hände det nått…
Förra veckan när vi skulle flyga från Hanoi till Bangkok stod jag och Peter nervösa med varsinn jätteväska inför incheckning. Min klarade gränsen och landade på 14,6 kilo. Peters däremot (som en vecka tidigare hade vägt 14 kilo) hade klättrat upp till maffiga 17,8 kilo. Efter lite bök med böcker i handbagage och slängda paraplyn gick vi nöjda därifrån. Men ju mer jag tänkt på det så får jag det inte att gå ihop, för under den här resan har vi förlorat, haft sönder och slängt massor (Lostlist) med saker.
Så om ni undrar vart strumptomten i tvättstugan har gjort av era strumpor så har jag en bra gissning..
Lostlist:
X antal trasiga/feltvättade klädesplagg
Två mobiltelefoner
X antal böcker
En ipod
En klocka
Fyra par flipflops
Ett visa- och körkort (väger nog inte mer än 20 gram men ändå)
Tre hattar
Två par skor
(Plus ett hemskickat paket på 20 kilo.)
