Glohria

Imorgon går jag in på månad nr 12 i Asien. Tiden rinner iväg och dagen för hemresa börjar närma sig med stormsteg. Det här må låta helt sjukt men jag är extremt nervös över att åka hem, inte för att träffa alla nära och kära. Nej jag är nervös för att komma tillbaka till det svenska samhället och dess normer. Jag kommer garanterat skrämma slag på någon stackars människa på spårvagnen genom att börja prata djupt och ingående om livet. De sitter i ryggmärgen nu, att prata med allt och alla. Ni som känner mig vet ju hur mycket jag pratar vanligtvis, så stackars era öron nu när jag kommer hem.
Jag är också nervös över att prata svenska, har ju tagit upp min bristande svenska förut i bloggen. Jag pratar ju ca 50 % svenska här nere så det är ju inte riktigt så att jag har glömt bort språket men vissa ord försvinner då och då.
Förstå sitautionerna som kan uppstå.

Tebbe på Ica focus:

- Hej, ett paket... hmm what do you call the long white things that you smoke? ööh
- Menar du cigaretter?
- Ja exactly!

Tebbe på jobbet:

- Ungar, nu får ni ta och calm down.
-  VA?!
- Va bara lite quiet!

Lika pinsam som jag tycker Victoria Silverstedt är kommer jag själv att vara, fast lite coolare måste jag ju dock erkänna.
Sanna kommer tycka jag är urjobbig, Mamma kommer önska att jag hade medföljande undertexter, Åsa kommer mobba mig, ungarna i familjen kommer låta mig vara för att de inte fattar vad jag säger (ett litet plus då jag är mostern som alltid ligger på golvet med 10 ungarn över sig), min chef kommer antagligen bara låta mig jobba med hörselskadade barn de första månaderna och folk i allmänt kommer tycka jag är urtöntig. Men jag tar det, jag ska till och med överdriva bara för att spä på det hela lite mer.

Så över och out from mig in Malaysia. (vi har bytt land igen)