Äkta Tant Tebbe?!
År 24 i mitt liv, de var då allt ändrades. Jag blev en tant, eller i allafall pekar saker som hänt på senaste åt det hållet. Igår kväll ligger jag i sängen och försöker läsa min bok, utanför är de runt 25 grader och i mitt rum är det säkert 30. Utanför festar folk och fem olika låtar från närliggande resturanger slåss om vem som ska skrålas mest. Trots att Bob marley, Eagles och Sean Kingston går en jämn runda i ringen så är det någon helt annan som vinner storslaget.
Mellan Stir it up och Hotel california hörs en gäll röst skrika SOCKERKAKA! Trots mitt halv sömniga tillstånd ställer jag mig upp och kollar ut genom fönstret. Jag ser tre blonda töser och en inte så blond man stå och skratta. Den ena tjejen säger på svenska "VAFAN! Kan han inte bara säga det då?!?" Mannen som verkar vara helt ensam och väldigt förvirrad säger "Eeeh Maybe we should go back to the pub now" Tjejen som inte alls vill gå till puben säger "No, I´m gonna teach you swedish, say after me. SOCKERKAKE PEPPARKAKE OCH ANNAN KAKE"
De två andra tjejer stämmer genast upp i kör och skriker "SOCKERKAKE, PEPPARKAKE OCH ANNAN KAKE"
Killen ser ut att leta efter närmaste flyktväg men då, som två räddande änglar kommer hans kompisar gående och ansluter lektionen. Gänget börjar småprata och vandrar vidare (tror jag!)
Jag suckar lättad och beger mig tillbaka till sängen och tar upp min bok. Exakt två sekunder efter jag lagt mig igen så hörs "SOCKERKAKE, PEPPARKAKE OCH ANNAN KAKE" Denna gång två oktaver högre.
Jag inser här att jag börjar bli riktigt irriterad och på samma gång inser jag att jag börjar likna min mor. Förlåt älskade mamma, men jag är helt enkelt inte redo att bli tant vid 24 års ålder.
Jag tar upp min bok och försöker koncentrera mig. Efter ca 20:de gången (jag tappade räkningen vid tio) av "SOCKERKAKE, PEPPARKAKE OCH ANNAN KAKE" hoppar jag upp ur sängen, smäller igen fönstret och lägger mig nöjd igen.
Två minuter senare svettas jag som ett djur och inser att klimakteriet är nog inte heller så långt borta.
Suck.
Så på fullmoon på måndag ska jag dricka massa öl, försöka däcka på stranden och skrika "SOCKERKAKE, PEPPARKAKE OCH ANNAN KAKE" så högt jag kan.
Bara för att vara LITE mindre tant..
Sodom och Gomorra.
Bangkok... tredje gången jag är här nu och inte gillar jag det bättre för det. Folk drar i en, stressar, skriker, hög musik överallt, fylla och smuts. Ni vet den där låten "One night in Bangkok and the world's your oyster" kunde inte stämma bättre. Jag gillar inte ostron och inte fan gillar jag bangkok heller. Jag låter som en bitter tant och det må så vara men kan inte säga det för många gånger.
Man kan köpa I <3 Bangkok tröjor här, igår funderade jag på om jag skulle be dem göra en I </3 Bangkok till mig. Men jag antar att det är provocerande och provocerande är nog det minsta man ska vara som ensam tjej på andra sidan jorden.
Har även lovat Peter att inte skada mig, trodde det skulle vara ett omöjligt löfte att hålla. Det är ju inte alltid så lätt att hålla reda på två vänster fötter men nu efter två dagar börjar jag inse att jag kanske har potential till att leva mitt liv något så när skadefritt. Cross my fingers!
Imorgon kväll lämnar jag detta sodom och sätter mig på bussen till gomorra aka Koh phangan. Där väntar strand, Goblin och fullmoon party.
Bye bye Chiang mai
Imorgon packar jag min väska och rör mig söderut igen. Peter drar sig antagligen mot bergen i norr och så möts vi om en vecka eller två. Vi bollade lite med idén om att ta en tuktuk till bangkok, Peter påpeka att han ville ha en med musik i så de inte blir allt för tråkigt när ipoden dör. Efter att han sagt det insåg jag att man då antagligen får spendera ändlöst många timmar med thaimusik och en tuktuk chaffis som sjunger med. Så jag bestämde mig för att ta bussen..
I´m back!
Anledningen till bloggtorkan har varit pluggande och ett par dagars hukande över toalettstolen. Jag, Peter och Krisse åkte på magsjukan i slutet av förra veckan. Peter och Krisse fick "the light version" medans jag (självklart) åkte på den tunga "krampa upp grönt versionen". Nu är vi alla friska igen och livet har gått tillbaka till sitt vanliga jag, det vill säga bowla, njuta av värmen, dricka goda fruktshaker och glida runt i tuktuk.
Ikväll, efter en förhoppningsvis klar tentamen och påbörjan av en annan ska vi till en irlänsk pub och lyssna på live musik. Wish me luck!
Hur gick det här till?
När jag packade min väska för att åka ner hit till Asien var den luftig och fylld med överbliven plats, trots att jag va en snäll Tebbe och lekte fedex åt några vänner. Väskan vägde runt 12 kilo och det var glada miner från tjejen vid incheckningen. Peter hade inte heller något problem med att hålla sig under den tillåtna vikten på 15 kilo när han flög från Göteborg till London med Ryanair. Men någongång under de här månaderna så hände det nått…
Förra veckan när vi skulle flyga från Hanoi till Bangkok stod jag och Peter nervösa med varsinn jätteväska inför incheckning. Min klarade gränsen och landade på 14,6 kilo. Peters däremot (som en vecka tidigare hade vägt 14 kilo) hade klättrat upp till maffiga 17,8 kilo. Efter lite bök med böcker i handbagage och slängda paraplyn gick vi nöjda därifrån. Men ju mer jag tänkt på det så får jag det inte att gå ihop, för under den här resan har vi förlorat, haft sönder och slängt massor (Lostlist) med saker.
Så om ni undrar vart strumptomten i tvättstugan har gjort av era strumpor så har jag en bra gissning..
Lostlist:
X antal trasiga/feltvättade klädesplagg
Två mobiltelefoner
X antal böcker
En ipod
En klocka
Fyra par flipflops
Ett visa- och körkort (väger nog inte mer än 20 gram men ändå)
Tre hattar
Två par skor
(Plus ett hemskickat paket på 20 kilo.)
Chiang Mai
Mycket har hänt på senaste, vi har rört på oss massor och just nu befinner vi oss i Chiang Mai i norra Thailand.
Jag fyllde ju år förra lördagen och fick en tre dagars tur i Halong bay utav Peter i present. Vi åkte tidigt på lördagen och kom fram till Halong City runt tolv på förmiddagen.
Där talar guiden om att vi ska vänta i några minuter på båten. Helvete heller, båten kom till hamnen en timme efter utsatt tid, Hello Asia! Efter mycket bök med massa grejer så var vi äntligen ombord, där serverades en lunch som bestod av bläckfisk, fisk, fisk och mera fisk.
Jag gav upp ganska tidigt och tog en öl på däck istället. Vi gled runt i Halong bay som är helt underbart vackert, tänk er en skärgård med djungelklädda berg. Vårat första stopp blev en grotta, och efter att ha konkat runt i grottan med varsinn ryggsäck så såg både jag och Peter ut som om vi skulle lägga oss ner och dö.
Guiden som vi kallade Hank hade fantasi som ett barn, så i grottan fick vi se krokodiler, maneter, tuppar, kungar och enhörningar. Jag såg mest sten.. Men grottan var riktigt mäktig och längst upp strålade solen in.
Hank hade missat lite med bokningen så första natten fick vi spendera på Cat Ba Island istället för på båten, middagen på hotellet bestod av bläckfisk, fisk, fisk och mera fisk.
Dag nr två gick vi upp tidigt på morgonen för att paddla kajak till en apö. Väl framme vid kajaken berättar Hank´s kollega att det tar fyrtio minuter att paddla till apön. Men vetskapen om att våra ben darrade som asplöv efter tio minuter grottan så valde vi att paddla till den närmaste ön (tog ca. 5 min) där badade vi en stund och sen paddlade vi tillbaka.Vi tog det lata alternativet och hyrde en motobike och utforskade ön på egen hand istället. Vi hamnade vid en helt öde strand som var flera kilometer lång, naturen på Cat Ba var magnifik och överallt sprang de bergsgetter och råmade (eller vad de nu kallas när de gör sina ljud)
Runt tre tiden kom Hank tillbaka och plockade upp oss igen. Denna natten spenderade på båten och Peter blev som ett litet barn på nytt när han fick dyka och hoppa från båten. Till middag fick vi bläckfisk, fisk, fisk och mera fisk. Sista dagen spenderades på båten medans vi sakta rörde oss tillbaka mot Halong city. När jag (med mina två vänster fötter) skulle gå på kajen med all packning så missade jag att ett pinne stack rakt upp ur marken. Sparkade sönder stortån och rispa upp översida på foten.
Den sista måltiden åts i Halong city och den bestod av bläckfisk, fisk, fisk och mera fisk.
När vi kom tillbaka till Hanoi kastade jag mig på telefon och tokringde till Papa Joe´s. Hi I would like to order one toasted sandwich with chicken, cheese and avocado.
På tisdagen var det dags att säga Good morning Vietnam för sista gången, på kvällen flög vi till Bangkok och spenderade en natt där. Bangkok är inte en favorit stad och jag tror min kropp demonstrerar så fort jag tvingar dit den. Åkte på en tokförkylning och den har inte släppt riktigt än. Inte nog med det, jag tappade även en full 1,5 liter vattenflaska på den skadade tån och kved i smärta en kvart på golvet innan Peter lyckades få upp mig.
Men som jag nämnde tidigare så är vi alltså i Chiang Mai. Efter en 17 timmar lång tågresa, en utekväll och många snorpapper senare så njuter jag av solen, sällskapet och ett nytt ställe.
Saknar er där hemma som vanligt.
Hanoi, Halong Bay, Cat Ba Island.
'
@ Hanoi
Som ni alla säkert har hört har de blivit stormsäsong här nere. Över 300 människor har dött i Filippinerna, Vietnam och Kambodja. Den första tyfonen Ketsana träffade centrala Vietnam och när vi flög till Hanoi (norra vietnam) var alla flyg till centrala Vietnam inställda. Hundratusentals människor är hemlösa. Här i huvustaden märks ingenting, ingen pratar om vad som har hänt, de är inget kaos utan lugnt som en filbunke. Jag kommer fortfarande ihåg hur Sverige reagerade 2005 när Gudrun svepte in över sydvästra Sverige. Jag som då spelade cs var på lan i svenska mässan i Göteborg. Vi fick utegångsförbud på grund av att det inte var säkert utomhus. Jag blir både upprörd och orolig över hur lugnt de är här nere.
Om några dagar sveper nästa tyfon in över Asien, tyfonen Parma. Som jag nämnt tidigare är det ju min
födelsedag på lördag och vi har planerat en tre dagars tur i Halong bay, vilket innebär ett dygn till havs.
På väderleksrapporterna så ser det ut som att tyfonen inte kommer att slå till mot Halong bay men imorgon ringer vi till Svenska ambassaden och rådfrågar. Så nu vill jag att alla korsar både fingrar, armar och ben för att tyfonen försvinner någon annanstans ute till havs och att inte fler människor drabbas.
Sänder en tanke till alla människor som drabbats av Ketsana..
