Glohria

Det ser ut som vi blir utan brasa i år, tänkte först anordna en här på guesthouset men kom på att det kanske inte är världens smartaste idé så vi skippar det. I stället blir det nog en kväll i sängen framför en film och ladda inför morgondagen. För imorgon ska vi få lära oss några nya ölspel av en hollänsk kille och det kan ju gå.. Ja hur som helst!

Så trevlig mormors syster på er! (Lista ut den om ni kan haha)

Imorgon går jag in på månad nr 12 i Asien. Tiden rinner iväg och dagen för hemresa börjar närma sig med stormsteg. Det här må låta helt sjukt men jag är extremt nervös över att åka hem, inte för att träffa alla nära och kära. Nej jag är nervös för att komma tillbaka till det svenska samhället och dess normer. Jag kommer garanterat skrämma slag på någon stackars människa på spårvagnen genom att börja prata djupt och ingående om livet. De sitter i ryggmärgen nu, att prata med allt och alla. Ni som känner mig vet ju hur mycket jag pratar vanligtvis, så stackars era öron nu när jag kommer hem.
Jag är också nervös över att prata svenska, har ju tagit upp min bristande svenska förut i bloggen. Jag pratar ju ca 50 % svenska här nere så det är ju inte riktigt så att jag har glömt bort språket men vissa ord försvinner då och då.
Förstå sitautionerna som kan uppstå.

Tebbe på Ica focus:

- Hej, ett paket... hmm what do you call the long white things that you smoke? ööh
- Menar du cigaretter?
- Ja exactly!

Tebbe på jobbet:

- Ungar, nu får ni ta och calm down.
-  VA?!
- Va bara lite quiet!

Lika pinsam som jag tycker Victoria Silverstedt är kommer jag själv att vara, fast lite coolare måste jag ju dock erkänna.
Sanna kommer tycka jag är urjobbig, Mamma kommer önska att jag hade medföljande undertexter, Åsa kommer mobba mig, ungarna i familjen kommer låta mig vara för att de inte fattar vad jag säger (ett litet plus då jag är mostern som alltid ligger på golvet med 10 ungarn över sig), min chef kommer antagligen bara låta mig jobba med hörselskadade barn de första månaderna och folk i allmänt kommer tycka jag är urtöntig. Men jag tar det, jag ska till och med överdriva bara för att spä på det hela lite mer.

Så över och out from mig in Malaysia. (vi har bytt land igen)

Nu börjar de märkas att vi är inne på slutet av vår resa här nere i Asien. Vi försöker göra så mycket saker som möjligt och blir riktigt ledsna när det regnar ute under dagarna. Så många äventyr har hunnits med de senaste veckorna.
Börjar även bli lite nervös inför hemresan och allt som kommer med den. Både positivt och negativt.
Men klart jag längtar...

Jag längtar massor efter att få krama min familj, busa med ungarna och äta mammas mat.
Jag längtar efter att för första gången få träffa Emilia som är min bästa barndomsväns dotter och självklart Sanne också.
Jag längtar efter att fika med Sara, hennes tjejer och min lilla stjärna på jobbet.
Jag längtar efter att dricka saft med Sanna och bara vara.
Jag längtar efter sommarens första jordgubbar, ost, AIK och alla mina underbara vänner..

Jag skulle behöva hjälp av någon blogg.se-kunnig. De är nämligen så att jag är världens mest oerfarne bloggare. jag har nyligen kommit på smartheten med kategorier så nu har jag knåpat ihop några. Men problemet är det att jag inte riktigt fattar om jag kan föra över flera inlägg på samma gång till en kategori eller om jag måste flytta varje inlägg för sig? I så fall är kategorier inte smart längre.

Så hjälp mig mina vänner!

Nu har jag varit så där dålig på att uppdatera igen men det har haft sina orsaker. Vi har firat Thailänskt nyår, SONGKRAN!!! Så här står det på wikipedia om Songkran:

 

"Det thailändska nyåret, Songkran inleder regnperioden i södra delen av Thailand. Man firar nyåret den 13-15 april och enligt traditionen slänger man stora mängder vatten på varandra för att möta det nya året ren och lycklig. Songkran firas även i Burma, Laos och Kambodja.

Songkran firas överallt utomhus med att man sprutar vatten på allt och alla. Vänner och förbipasserande, samt bilar. Man slänger även vit färg (vatten blandat med talk, barnpuder). Det är en mycket stor fest men den har vissa regler. Är man nybörjare så bör man främst vara ute dagtid för på natten är det inte lika kul. Att bli målad vit betyder lycka, att få vatten på sig betyder att man blir ren till det nya året."

Jag kan säga att "stora mängder" är en underdrift, vi pratar om hundratusentals liter vatten. Vi snackar om barn på sidan av vägen med vattenslangar och bilar i bakhåll med 10 stycken locals på flaket med en stor tunna + 10 hinkar. Oj just ja allt detta gjordes när JAG körde på en moppe till Ao nang (Filmklipp nedanför). Stor eloge till mig! Dock tog det över en timme att köra dit och det brukar ta 20 minuter så ni kan ju gissa min snigelhastighet.

 

Jag klagar inte, det här var det roligaste jag gjort på länge. Jag blev som ett barn igen (köpte självklart en vattenpistol). Jag blev polare med tuffaste lilla thaitjejen på typ 12 år. Vi kröp och gömde oss bakom buskar, valde offer och ATTACKERADE! Detta gjorde vi från 14.00-20.00, både jag och P låg med träningsvärk dagen efteråt. Klart värt det.

 

 

 

 

 

Igår efter 321 dagar i Asien så hände det. Vi vann inte på någon trisslott om någon nu fick för sig det alltså, utan vi ramlade med moppen. På Uds hemsida står det att: ”Trafikkulturen i Thailand avviker helt från den svenska. Det är livsviktigt att iaktta den största försiktighet och aktsamhet såväl till fots som när man färdas med bil. Många turister omkommer årligen i trafikolyckor, framför allt i motorcykelolyckor, runtom i Thailand.”

 

Nu hade ”vi” tur i oturen lyckligtvis. Vi körde inte fort, man kan knappt kalla det köra, vi kan kalla det rulla. Så i alla fall, vi rullade inte fort och ”jag” (enligt P) vinglade längst bak. Helt plötsligt välter moppen, P som insåg de här några hundradels sekunder innan mig står med världens flin på läpparna i sina FULA röda hjälm och tittar ner på mig som ligger klämd under tre tons moppen.

Jag vet inte hur det kommer sig att det ALLTID är jag som skadas. Tåmassakern på bali, Slita upp armen incidenten i KL, rivjärnskorallerna på Phi Phi, Djävulens avgasrör och massa mer..

Kanske har någon lagt onda ögat på mig, kanske fungerar gravitationen starkare på mig eller så är jag helt enkelt bara KLUMPIG!

Jag är också den enda jag känner som har överlevt en ”spårvagnsolycka” så kanske ska se allt från den ljusa sidan i stället. Jag kommer antagligen inte dö på ett tag men under färden till den dagen kommer jag vara nära massa gånger.

I detta fallet är jag dock nöjd med silverplatsen, ett bra tag framöver.

 

Tebbes skadelista

• Skrapsår i handflatan och på vaden.
• Blåmärke på bröstet, benen mm.
• Ryggont

 

Just nu sitter vi på vår balkong, har precis druckit morgonkaffet och ska lösa ett korsord ihop. Eller inte riktigt men vi sitter på balkongen, de är bara några timmar efter morgon (kl är 11:51) och korsordet finns inte alls.
Häromdagen satt vi också här ute också, inget kaffe eller korsord då heller men däremot en "apa".
Peter tyckte sig se en apa hoppa förbi här utanför. Jag trodde inte alls på honom, vi bor ju ändå i Krabi TOWN. Naiva lilla flicka visade det dock sig. Tyvärr var det ingen liten apa, i så fall hade jag gjort honom/henne till min nya kompis. Sandefalk (läs om Sandefalk här) har fortfarande inte lärt sig klättra upp till översta våningen och det lär ju inte vara ett problem för en apa. Sen har vi alltid bananer hemma och tonfisk är dyrare.
Men som jag tidigare nämnde, tyvärr ingen apa alltså. Men i stället en liten djungelekorre. Jag insåg precis att vi inte alls bor i Krabi town utan Krabi JUNGLE!

I våran djungel har vi (alla kort tagna från balkongen) :

Ibland knackar verkligenheten en på axeln, som en liten påminnare om att ens "sverigeliv" tickar på där hemma. Förra månaden berättade mina hyresgäster att det fått förstahanskontrakt på en lägenhet, Knack knack på axeln.
Jag lägger ut lägenheten på Facebook i tron om att det kommer lösa sig, knack knack på axeln igen (skärp dig nu Tebbe, se tecknen)
Eftersom ingen verkar vilja ha min lägenhet på Facebook så betalar jag 110 kr för att lägga ut en annons på blocker, vuxenpoäng till Tebbe.
Jag får massa konstiga mail om polska killar som äger byggföretag som vill att sina anställda ska bo där, filmbolag som spela in en film i den och mycket annat speciellt löst folk, men ingen som är intressant eller ja ens vettig för den delen.
Sara har en visning på lägenheten, men det visar sig att han som ska kolla på lägenheten får ett annat kontrakt på en annan lägenheten som gäller ett år precis innan han ska komma. Så det hela slutar med ett sms till Sara och ingen visning.
Jag bestämmer mig att uppdatera min annons, vilket betyder att jag måste betala 110 kr till, money money money.
Ingen respons.
Jag bestämmer mig att sänka hyran, jag får helt enkelt stå för det extra konstnaderna som dyker upp.
Detta betyder en ändring igen på blocket, men denna gång kostar det bara 10 kr.

Just för tillfället har jag en intressant människa för lägenheten, och om jag ska vara ärlig så verkar hon inte så förtjust i att det bara är två månader. Knack knack för sista gången, sen när vill någon hyra en lägenhet på två månader TEBBE!

Så därför gör jag detta sista utrop. Strunta i att texten ovanför låter lite negativ för lägenheten is the bomb:

Lägenheten är en tvåa på 55kvm i centrala Göteborg.
Ganska vanliga tvåa faktiskt, det enda speciella är väl att den fint gammalt trägolv som jag älskar.
Det mest fantastiska med lägenheten är att den ligger där den ligger.

* 5 minuter från korsvägen
* 2 minuter till pendeln mot borås-centralen-mölndal osv.
* 3 minuter till stora ingången vid liseberg
* 2 minuter till den mest fantastiska, godaste, BÄSTASTE Ica affären någonsin. <3 Ica focus

Hyran har jag knåpat ihop till något alldeles fantastiskt 5500 inkl. el, gas, tv och bredbands avgifter.
FÖRSTÅ!!! Som hittat.
Den största skrällen är att jag kan tänka mig att hyran ut den t.o.m 1 juli (men helst tom 1 juni fortfarande).

SÅ MINA VÄNNER. RING ERA BEKANTA, STÖR DOM MITT I NATTEN, SKRIK PÅ GATOR OCH TORG FÖR NU JÄVLAR BEHÖVER JAG FÅ MIN LÄGENHET UTHYRD!

För några år sedan lärde jag känna en vädigt speciell kille, Anthony! Anthony spelade hål i huvet på mig med låten "ingen kickar fotboll som han, zlatan" En gång var vi och badade, Jag, Anthony, hans lillebror Leo och Sara. Under flera timmar vägrade Anthony att hoppa från bryggan men till slut (ca tio minuter innan hemgång) hoppade han första gången.. Det hela slutade med att vi var där två timmar längre pga allt hoppande.
Vi hade såpbubblekrig, läste läxor, tävlade om snabbaste vägen hem från skolan och lekte med pokemon...

Imorgon ska jag åka ner till stranden för att tända ett ljus för honom. För en månad sen idag denna söndag somnade fina Anthony in. Du är saknad och kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

Vi bor på samma ställe som sista här i Krabi. Där vi hade min lagkamrat katten Sandefalk, tyvärr bor vi på översta våningen nu så ingen Sandefalk kan komma och äta tonfisk hos oss.
Men det var ändå ett väldigt kärt återseende när vi kom tillbaka, för vissa i allafall.

Det är en hejdundrans massa kvinnor som jobbar på det här stället, mammor, döttrar, kusiner, mostrar osv.
En av döttrarna välkomnade mig på sitt lilla egna thailänska sätt:
"Hej, va smal du har blivit........... Inte lika fet som förut"
De ska ju inte menas som nått elakt här i thailand utan det är ju tydligen bara sättet det pratar på, men det är fan svårt att ingnorera hela "inte lika fet som förut-biten".
Det bästa och mest kärleksfullaste återseendet var med städerskan. Vi kramades, först hon och jag, sen hon och Peter. Efter de sa jag "Hej och hur mår du?" Sen tog min förståelse av thailändskan slut. Jag tror hon har saknat oss på riktigt, Peter tror hon är glad för att hon ska slippa städet rummet efter en-natts-gäster och få ha oss en månad.
Så livet är ungefär som sist här i Krabi, förutom att det regnar HELA TIDEN!

Så lev väl mina vänner och ha en UNDERBAR påsk.. Jag saknar er!