Glohria

Igår kväll träffades vi några gamla vänner och pratade minnen hemma hos Matte. Du har lämnat ett tomrum efter dig som aldrig kommer att fyllas. Jag satt flera gånger under kvällen och kikade på dörren för att se om du skulle komma snart, men du kom ju aldrig.
Mina tankar virvlar omkring i en grå dimma, ibland slår verkligheten till som en käftsmäll. Det är då allt rasar, själen skriker varför?

Svaren kommer vi aldrig få, jag väljer att se de som på samma sätt som Sandras lillasyster Alexis ser de, himmlen har fått en ny ängel och vi en stjärna att titta på.
Älskade du, borta men aldrig glömd!