Glohria

Världen är så stor så stor. Tebbe, Tebbe liten. Större än du nånsin tror...

Jag som är importerad i Göteborg har ju ofta klagat på att folk alltid ska fråga "Känner du Johan?" eller nått dylikt när jag säger att jag kommer från Västerås (okej de är ju en lögn, men vem fan vet vart Hallstahammar ligger?) Jag svarar oftast "Nej, jag känner inte den Johan, inte Hanna, Petra, Arne eller Sven för den delen heller" men på den här resan har jag tänkt till lite. Här nere har jag bland annat träffat en tjej som jobbar på Bryggeriet i Göteborg som känner Umit som jobbade på O´learys och faktiskt kommer från Västerås. Ja ni fattar, eller?!

Och så häromdagen fick jag ett mail på facebook från en kille som jag spelade Counter-strike med under min proffskarriär som dataspelare :P "Tjena, Jag vet inte vem du är men jag är också i penang och tyckte de var lite coolt" Jag förklarade vem jag var och uppfriskade hans minne. Vi bestämde att vi såklart måste ses när vi är på samma ställe. Det är en sån sak som man bara MÅSTE göra när man är på andra sidan jorden, även om vi aldrig hade gjort det hemma i Sverige men det är ju bara lite extra coolt liksom. Nu till de sjukaste i denna historia. Penang, ön som vi bor på är inte någon Hönö precis utan en ganska stor ö. Så vi satt och luskade lite vart han bodde och om de var i närheten. Det visar sig att han bor på samma sida av ön, utanför samma stad och på samma gata som oss.. Så i morse stod jag halvbalanserandes på balkongen och försökte kika in på hans balkong, tyvärr var gymmet i vägen men jag vet ju ändå att han liksom står där på andra sidan och det är också lite coolt. Så imorgon ska han och hans familj komma och bada i vår extremt populära pool.
Så det är dags att slopa Lasseliten sången och inse att världen kanske inte är så jäkla stor..

“Twenty years from now you will be more disappointed by the things you didn’t do than by the ones you did do. So throw off the bowlines, sail away from the safe harbor. Catch the trade winds in your sails. Explore. Dream. Discover.” – Mark Twain

Jag vet att jag har tvingat på er massa kort de senaste inläggen men kan ju inte låta bli så ni får se för er själv hur fint vi har det här nere. Så idag blir ännu ett inlägg fullproppat med bilder. Dessa är tagna under julen som vi spenderade på Koh Lanta. Barnen på bilderna heter Viktor, Julia och Linnea och min arbetskamrat Annas barn.

 

Här kommer fler foton från resan...

Skönt att sitta i en taxi när det spöregnar ute - Ho chi minh city, Vietnam

 

Peter håller med - Ho chi minh city, Vietnam

 

Peter njuter av vädret och miljön i Halong Bay - Sydkinesiska havet, Vietnam

 

Sista dagen på jobbresan - Phan Thiet, Vietnam

 

Foodcourt med snygga brännan ;) - Koh Samui, Thailand

 

Christina och Peter - Koh Phi Phi, Thailand

 

Natt - Koh tao, Thailand

 

Båt - Koh Tao, Thailand

 

v: Jag är precis som vanligt - Koh Tao, Thailand

---

 

 

 

 

Apa som försöker sno Anders vattenflaska - Nha Trang, Vietnam

Peter väntar på bussen till Bangkok - Chumporn, Thailand

Jag väntar på vitlöksräkor - Koh Tao, Thailand

Peter på båten mellan Koh Samui och Koh Tao - Sydkinesiska havet, Thailand

Peter leker Baywatch - Sihanoukville, Kambodja

 

Frukost på balkongen - Krabi Town, Thailand

Jag och Peter på taket av vårat hotell - Ho chi minh city, Vietnam

En svajande palm med månen i bakgrunden - Koh Tao, Thailand

Sheraton Skybar - Ho chi minh city, Vietnam

v: På upptäcktsfärd - Koh Tao, Thailand

---

h: Fick ge upp snorklingen när regnet kom - Koh Tao, Thailand

v: Båttur mellan Koh Phi phi och Krabi - Andamanhavet, Thailand   

---

h: Jag på nattklubben Go2 - Ho chi minh city, Vietnam

Thailändarna måste vara ett unik folkslag, vänligare människor får man leta efter. Självklart finns det thailändare som inte alls är vänliga, som bara vill åt ens pengar. Men ganska ofta träffar man de "riktiga" thailändarna som bara har kärlek att ge.

 

Som en eftermiddag i December då jag, Peter, Stu och Bella hade varit och badat vid Crystal Lagoon. På vägen hem öppnade himmelen sig och regnet öste ner, vi som färdades på två moppar körde av vid första avfart och sökte skydd under ett garagetak. Regnet som ungefär brukar vara i 20 minuter här nere hade inte ens gett sig lite efter 45 minuter. Jag som var i stort behov av en toalett (hittade ingen rymlig buske att gömma mig under) stod och höll halvt på att få panik där under taket. Då ser jag plötsligt en Thaifamilj kika ut genom dörren och vinka till oss. Jag som vid det här laget veeeeeerkligen behövde gå på toaletten knatar fram till familjen och frågar snällt om jag får låna deras toalett. Och självklart fick jag det.
När jag kommer ut från toaletten frågar dottern i familjen mig om de får ta kort på mig med deras yngsta son. Inte utav någon speciell anledning, utan bara för att de ville det. Självklart ställde jag upp och tackade så hemskt mycket för lånet av heligrummet och knallade ut till de andra igen. Regnet fortsatte ösa ner och vi satt kvar under taket. Tio minuter senare kommer flickan ut igen med ett färdigt framkallat kort och med en liten hälsning på baksidan. Love you, Nisteen.

 

Då inser man att vissa människor har ett hjärta av guld..

 

(kortet är redigerat)

Har ni hört talas om leken Simon says? Den går ut på att man säger Simon says jump och så ska alla som deltar hoppa, eller simon says touch something blue och då ska alla röra vid nått blått. Ja ni förstår principen. Leken går ut på att man ska försöka lura deltagarna genom att bara säga jump och inte säga Simon says innan. De som hoppar åker då ut ur leken.

Våran hyresvärd heter Simon. Jag tror att han tror att livet fungerar som leken också. Idag kom han hem till oss för att byta våran aircon som inte fungerar som den ska. Trots att jag påpekat att vi INTE röker inomhus så springer han runt med en cigg i handen, släcker den och tänder en ny. Så efter Simon har varit här så luktar det som rökrummen på bingohallarna där hemma.
Simon tror nog också att han bor här, han öppnar dörrar och kikar runt även fast han inte har någon anledning. Han tömmer ask-koppen (okej, de behövdes men ändå), tejpar överallt och talar om vart saker ska ligga.
Eftersom det inte är en smart idé att bli ovän med honom om vi vill bo kvar så får jag helt enkelt lägga band på mig själv och hålla tyst.

Men i mitt huvud är reglerna annorlunda, där pågår leken medans han springer runt i lägenheten.
"Tebbe says PUT YOUR FUCKING CIGARETT OUT"
"Tebbe says DONT TOUCH OUR STUFF"
"Tebbe says DONT OPEN ANY CLOSED DOORS, SPECIALLY THE ONES WHERE YOU DONT HAVE ANY STUFF"
"Tebbe says GET DOWN ON YOUR KNEES, BARK LIKE A DOG AND LICK THE FLOOR"
Och om han inte lyder, ja då är leken slut. Puts väck med Simon, nerkastad från balkongen. GAME OVER!

Men eftersom jag är en duktig flicka så hoppar jag när Simon säger till och håller käften.

.. bort att rösta på världens bästa Abbepappa i aftonbladets stora bloggpris. Det gör ni här!

Livet som student behöver inte alltid betyda nudlar och inga nöjen, för är man student på distans som jag och Peter så betyder det för tillfället en fyra i Malaysia.
En fyra med tre pooler utanför, ett gym, tennisbana, basketplan, wifi och havsutsikt från både balkongen och vårat sovrum.
För det här betalar vi ungefär 5000 svenska kronor vilket är ganska mycket men vi passar på för hemma skulle detta kosta många tusenlappar mer.

Vi har även en affär i parkeringhuset?! I morse skulle jag springa ner och inhandla lite "nödvändigheter" (cigg), vilket inte alls skulle bli svårt för enligt Peter var de SUUUUUUPERLÄTT att hitta den. Det skulle visa sig vara raka motsatsen. Efter att ha sprungit upp och ner mellan tre olika plan i 20 minuter såg jag en man stå och luta sig mot en bil. Så snabbt som jag kunde sprang jag över dit och frågade vad affärjäveln låg. Svaret: Det finns ingen. Jag som visste att det fanns en (Peter handlade nämligen där igår) tackar för mig och pinar surt vidare. Någonstans i bakhuvudet visste jag att den skulle ligga på plan 2, grejen var bara det att det fanns Plan 2, Plan 2A och Plan 2B. Efter åtaliga gånger på alla plan såg jag en skylt skymta på plan 2A.. HALLELUJA!
Jag som vid det här laget skulle kunna döda för en cigg springer fram till affären och rycker i dörren. VAD I *******!!!! Affären är stängd! Öppnar klockan 11.15, vad är det för jävla onödigt tid? Vem öppnar 11.15 och inte 11?

Jag inser att det är över tjugo minuter kvar innan den öppnar så knatar upp till lägenhet igen. Kokar lite ägg och slösurfar lite för att få tiden att gå. 11.20 ställer jag mig i hissen igen. Kommer ner till affären som är öppen, ser detta som ett väldigt positivt tecken. Kliver in och hälsar på mannen i kassan som pratar i telefon. Och han pratar, och pratar, och pratar. Det tar aldrig slut, jag som bara ska ha mina cigaretter står där och väntar fint samtidigt som jag pillar lite på en kartong med myggspiraler. Efter fem långa minuter lägger han på och jag går fram till kassan.
"Hej ett paket Pall mall, blåa tack!"
"Tyvärr jag är ledsen men jag har inga cigaretter just nu, kom tillbaka om en halvtimma"

Så då var året 2009 förbi, vad som har hänt har ni ju delvis fått följa här även om det är svårt att skriva ner allt som händer under sju månader i Asien. Julen spenderade vi på Koh Lanta med min arbetskamrat Anna och hennes familj. Även Johan, en kompis från Göteborg kom över ett par dagar från andra sidan Thailand för att njuta av vårat sällskap.

Så nu, efter nästan tre månader i Thailand är vi äntligen i ett nytt land. Vi befinner oss just nu i Malaysia. Här är det svajande burkor, bollywood musik och riktig citron i vattenglasen (i Thailand envisas de med att lime är samma sak som citron). Att ta sig till Malaysia tre dagar efter nyår visade sig vara en urkorkad idé. Vi som egentligen ville till KL fick nöja oss med Penang då allt till KL var fullbokat. Passkontrollen var ett stor hav av väskor och galna malaysiska pantertanter som försökte tränga sig före i kön. Ingen panik, något jag lärt mig under tiden här nere är att du alltid kommer fram, det kanske bara tar lite längre tid än beräknat......... sisådär fem timmar längre. Jag höll på att attackera den stackars mannen med hamburgeståndet när vi klev av bussen efter 14 timmar utan mat.

2009 fick jag även min första rynka, jajjemän det är sant. Först tyckte jag den var söt, lite så som Tuva Novotnys skeva gulliga leende. Rynkan är placerad från vänstra ögat och går snett ner mot örat. Efter att ha legat på stranden (brun, brun, brun) de senaste två veckorna och läst skolböcker insåg att den jäveln inte alls var söt. För nu ser det nämligen ut som jag har haft ett ”glasöga”. Ni vet såna där som man har på operan för att se lite bättre när man sitter uppe på balkongerna. Så de sista dagar på Koh Lanta spenderades på stranden med uppspärrade ögon riktade mot solen i hopp om att få rynkan lite brun. Oj just ja, glömde jag förresten berätta att jag fyller 25 i år........ HAPPY 2010!

Julia, Viktor och Linnéa