Glohria

Ibland ramlar man ner i en avgrund och vet inte riktigt hur man ska ta sig upp?! Ibland väljer man de dummaste val någonsin och vi andra står kvar och undrar varför?

Min underbara vän! Genom åren har vi älskat och hatat, skrattat och gråtit, kramas och slagis. Oavsett så har du alltid varit min Sandra, hon som såg ut som en kille, som dök in med konstiga utläg som ingen förstod sig på, som satte sig på tåget till Gbg för att hälsa på mig i fyra timmar.
Hon som utan tvekan ställde sig för att försvara en 13 årig Tebbe som höll på att få stryk av de "tuffa" brudarna. Hon som spelade fotboll och därför bar omkring på mjölkpaket under festerna, hon som kunde somna var som helst men framförallt hon som kunde laga mitt hjärta om de gått itu.
Hur ska vi klara oss utan dig?

I våra hjärtan finns nu ett speciellt litet rum, de rummet är bara till för dig. Där kommer en del av dig alltid leva vidare i värme och kärlek.
Jag önskar jag kunde få spola tillbaka tiden, ge dig en kram och säga vi tar oss igenom de här, precis som allt annat. Men de går inte, du har redan flygit iväg.
Lilla älskade fjäril, flyg!





jag ska sakna din välsignelse
när stormarna rasar
länge ska du fattas
i den vådliga stan
tack för skymningens sånger
tack för nattens alla lögner
tack för rodnaden om morgonen
och drömmarna på dan

tack för kriget mot dom kloka
för virvlarna i håret
tack för svaren på gåtorna
du la i min hand
jag ska minnas dina drömmar
jag behåller dina viljor
jag ska söka dina krafter
i ett farligare land

farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går