Tillbaka på min gata i stan..
Frånvaron beror på att tiden går alldeles för fort, jag tror någon har kortat av timmarna på mina dygn. Jag försöker hinna träffa alla vänner, plugga, gå på fotboll och planera jobb samtidigt. Hur det går? hmm några vänner är "avklarade", skolboken ligger fortfarande och skriker på bokhyllan, AIK förlorar med 4-0 och samordnaren på jobbet väntar på mail angående min semester i sommar (som skulle ha skickas in i går, förlåt).
Hur är det att vara hemma då?
Jo det är känslomässigt upp och ner. Jag går runt med världens leende på läpparna när jag har fått träffa en kär vän men blir lika snabbt sur när någon Sara på mcdonalds (känner ni Sara så tror jag hon behöver en kram) som ser ut som hon halvt dött några minuter innan jag kliver innan för dörrarna och nu kämpar för att ens titta mig i ögonen när hon tar min beställning. Så det sämsta med att åter vara i Svedala är alltså alla sura människor man möter i olika sammanhang som verkar vara helt utplånande (nästan) i Asien och det allra bästa med att vara hemma är att krama sina nära och kära efter ett år. Det ni, det är kärlek!
De näst bästa är maten, älskade ostar nu slipper jag drömma om er. Första mathandlingen gick på 2000 kr, klart värt!
Det näst sämsta är att jag inte klarar klimatet här hemma, Igår morse vaknade jag med uvi och i morse med ögoninflammation. Toppen på moset är förkylningen som jag kämpat med sedan jag klev av tåget i Vara förra veckan (det snöade).
Men livet är underbart ändå och utanför skiner solen. Jag ska krypa ner i soffan med en skål soppa och en kopp te, trevlig fredag på er.
Kärlek "hela" vägen från Gårda, Göteborg.
Hur är det att vara hemma då?
Jo det är känslomässigt upp och ner. Jag går runt med världens leende på läpparna när jag har fått träffa en kär vän men blir lika snabbt sur när någon Sara på mcdonalds (känner ni Sara så tror jag hon behöver en kram) som ser ut som hon halvt dött några minuter innan jag kliver innan för dörrarna och nu kämpar för att ens titta mig i ögonen när hon tar min beställning. Så det sämsta med att åter vara i Svedala är alltså alla sura människor man möter i olika sammanhang som verkar vara helt utplånande (nästan) i Asien och det allra bästa med att vara hemma är att krama sina nära och kära efter ett år. Det ni, det är kärlek!
De näst bästa är maten, älskade ostar nu slipper jag drömma om er. Första mathandlingen gick på 2000 kr, klart värt!
Det näst sämsta är att jag inte klarar klimatet här hemma, Igår morse vaknade jag med uvi och i morse med ögoninflammation. Toppen på moset är förkylningen som jag kämpat med sedan jag klev av tåget i Vara förra veckan (det snöade).
Men livet är underbart ändå och utanför skiner solen. Jag ska krypa ner i soffan med en skål soppa och en kopp te, trevlig fredag på er.
Kärlek "hela" vägen från Gårda, Göteborg.
Kommentarer
Trackback
