Vackra människor..

Thailändarna måste vara ett unik folkslag, vänligare människor får man leta efter. Självklart finns det thailändare som inte alls är vänliga, som bara vill åt ens pengar. Men ganska ofta träffar man de "riktiga" thailändarna som bara har kärlek att ge.

 

Som en eftermiddag i December då jag, Peter, Stu och Bella hade varit och badat vid Crystal Lagoon. På vägen hem öppnade himmelen sig och regnet öste ner, vi som färdades på två moppar körde av vid första avfart och sökte skydd under ett garagetak. Regnet som ungefär brukar vara i 20 minuter här nere hade inte ens gett sig lite efter 45 minuter. Jag som var i stort behov av en toalett (hittade ingen rymlig buske att gömma mig under) stod och höll halvt på att få panik där under taket. Då ser jag plötsligt en Thaifamilj kika ut genom dörren och vinka till oss. Jag som vid det här laget veeeeeerkligen behövde gå på toaletten knatar fram till familjen och frågar snällt om jag får låna deras toalett. Och självklart fick jag det.
När jag kommer ut från toaletten frågar dottern i familjen mig om de får ta kort på mig med deras yngsta son. Inte utav någon speciell anledning, utan bara för att de ville det. Självklart ställde jag upp och tackade så hemskt mycket för lånet av heligrummet och knallade ut till de andra igen. Regnet fortsatte ösa ner och vi satt kvar under taket. Tio minuter senare kommer flickan ut igen med ett färdigt framkallat kort och med en liten hälsning på baksidan. Love you, Nisteen.

 

Då inser man att vissa människor har ett hjärta av guld..

 

(kortet är redigerat)


Från kaos till konst..

Efter nära sju månader i en ryggsäck vet jag hemligheten bakom en lyckad packning.
Denna gång packas det för Koh Lanta...



Min katt...

Jag har en katt, Peter tror att det är hans också men de är det egentligen inte. Varje morgon går jag ut på balkongen och där ligger hon.. lilla Sandefalk.
Vi pratar en stund om livet, eller jag pratar och hon mjauar. Dels för att hon förstår mig och dels för att jag efter en timme brukar ge henne tonfisk.
Sandefalk är mjuk och gosig, särskilt gillar hon att stryka sig mot Peter. Det tror jag hon gör eftersom hon vet att han har kattallergi inte för att hon gillar honom mer än mig.
Vi är ett team jag och Sandefalk. Som helan & halvan, Peter pan & Tingeling och skönheten & odjuret...



Job 2 Do och Krabi...

Nu har det verkligen varit uppehåll från bloggandet och känner att jag inte riktigt har motivationen till att sitta här och skriva heller. Just nu försöker jag koncentrera mig på skolan vilket inte är helt enkelt just nu. Har riktigt tunga och tråkiga uppgifter som tyvärr måste göras (vad sägs om skriva tre sidor om alternativ till diagnosering?!) Sitter även lite i skiten då min kursansvarig inte talade om alla böcker som jag tydligen behövde för kursen, han rekommenderade bara de han själv hade skrivit.
Så nu är jag på andra sidan jorden och ska ha en tenta på en bok som jag inte har. Så om någon räddande ängel där hemma har lite extra tid att låna boken åt mig och scanna in den så gör ni Tebbe till världens gladaste. Kanske ska erbjuda en 50 lapp för den som gör de och lägga ut en annons på blocket. Det kanske lyckas, men förlitar mig på mina nära o kära där hemma först.

Vad har mer hänt sen sist då? Jo vi har öhoppat runt och bara njutit av livet. Träffat helt underbara människor och gjort massa roliga saker.
Just nu är vi bosatta i Krabi och har ett jätte mysigt rum som vi ska bo en månad i. Dels för att komma i fatt med all skola och för att spara ihop lite pengar då det går över 4000 till försäkringar denna månad. Men snart är det jul och man får hålla tummarna att ett litet bidrag från familjen kommer in på kontot ;)


I fredags var på en reggae konsert i Ao nang. Det stora dragplåstret var Job 2 Do som är lite som Thailands Bob Marley. Vi var riktigt peppade och trodde vi skulle dansa på stranden hela natten lång. När vi väl kommer fram har de bytt lokal så konsertet är i ett köpcenter. Inte alls vad vi tänkt oss, istället för paradisstrand fick vi kartongpalmer och en pappersmåne som någon kreativ människa hade ordnat. Allt för the right feeling.
Job är först med att kliva upp på scenen. Han pratar om hur mycket han hatar USA (ja, han är från Thailand), han prisar kungen och eftersom detta är en miljökonsert nämner han nått ohörtbart om de också. Sen kör han igång och låt nr 2 är hans storslänga så jag bestämmer mig för att springa fram till scenen och filma (som redan fem personer gör) Skillnad mellan mig om de här fem personerna har jag ingen aning om men nått med mig gör att Job blir lite grinig. Han skäller ut mig i micken och tar upp papper och kastar på mig. Jag går chockad tillbaka till bordet och vägrar sjunga med i texten.
En timme senare knallar jag till toaletten och möter mannen i fråga. Jag konfronterar honom och får ett förlåt tillbaka. Jag är inte riktigt nöjd men mjuknar upp när han erbjuder en cigg (och ett foto med honom, som jag tackar nej till) Vi pratar en stund om livet, musik och vädret. Helt plötsligt ställer sig Job upp och skricker “ DU SKULLE HA SAGT DET DIREKT TILL MIG” Jag fattar ingenting och blir ganska chockad när jag tre sekunder senare får ett collegeblock i pannan. Han fortsätter skrika, så med lite alkohol i kroppen och en jäkla massa ilska klämmer jag fram årets kommentar “YOU ARE NO MORE RASTA, THEN THE RATS RUNNING ON THE STREET” Han tittar konstigt på mig och säger “Nej du, NU ska jag gå upp på scenen och berätta för ALLA om dig” men någonstans på trestegstrappan upp till scenen glömmer Job bort mig och sjunger en låt istället.





Vårat hem en månad framöver



Balkong


Jag lever...

...lite för bra bara. Har haft två veckor semester och datorn har fått minst uppmärksamhet. Stranden, fiskarna, vännerna och kärleken desto mer. Just nu ligger jag på stranden på Koh phi phi och försöker återfå kontroll över alla osvarade mail och skoluppgifter. Men jag återkommer..

Äkta Tant Tebbe?!

År 24 i mitt liv, de var då allt ändrades. Jag blev en tant, eller i allafall pekar saker som hänt på senaste åt det hållet. Igår kväll ligger jag i sängen och försöker läsa min bok, utanför är de runt 25 grader och i mitt rum är det säkert 30. Utanför festar folk och fem olika låtar från närliggande resturanger slåss om vem som ska skrålas mest. Trots att Bob marley, Eagles och Sean Kingston går en jämn runda i ringen så är det någon helt annan som vinner storslaget.

Mellan Stir it up och Hotel california hörs en gäll röst skrika SOCKERKAKA! Trots mitt halv sömniga tillstånd ställer jag mig upp och kollar ut genom fönstret. Jag ser tre blonda töser och en inte så blond man stå och skratta. Den ena tjejen säger på svenska "VAFAN! Kan han inte bara säga det då?!?"  Mannen som verkar vara helt ensam och väldigt förvirrad säger "Eeeh Maybe we should go back to the pub now" Tjejen som inte alls vill gå till puben säger "No, I´m gonna teach you swedish, say after me. SOCKERKAKE PEPPARKAKE OCH ANNAN KAKE"
De två andra tjejer stämmer genast upp i kör och skriker "SOCKERKAKE, PEPPARKAKE OCH ANNAN KAKE"
Killen ser ut att leta efter närmaste flyktväg men då, som två räddande änglar kommer hans kompisar gående och ansluter lektionen. Gänget börjar småprata och vandrar vidare (tror jag!)

Jag suckar lättad och beger mig tillbaka till sängen och tar upp min bok. Exakt två sekunder efter jag lagt mig igen så hörs "SOCKERKAKE, PEPPARKAKE OCH ANNAN KAKE" Denna gång två oktaver högre.
Jag inser här att jag börjar bli riktigt irriterad och på samma gång inser jag att jag börjar likna min mor. Förlåt älskade mamma, men jag är helt enkelt inte redo att bli tant vid 24 års ålder.
Jag tar upp min bok och försöker koncentrera mig. Efter ca 20:de gången (jag tappade räkningen vid tio) av "SOCKERKAKE, PEPPARKAKE OCH ANNAN KAKE" hoppar jag upp ur sängen, smäller igen fönstret och lägger mig nöjd igen.

Två minuter senare svettas jag som ett djur och inser att klimakteriet är nog inte heller så långt borta.
Suck.
Så på fullmoon på måndag ska jag dricka massa öl, försöka däcka på stranden och skrika "SOCKERKAKE, PEPPARKAKE OCH ANNAN KAKE" så högt jag kan.

Bara för att vara LITE mindre tant..


Sodom och Gomorra.

Bangkok... tredje gången jag är här nu och inte gillar jag det bättre för det. Folk drar i en, stressar, skriker, hög musik överallt, fylla och smuts. Ni vet den där låten "One night in Bangkok and the world's your oyster" kunde inte stämma bättre. Jag gillar inte ostron och inte fan gillar jag bangkok heller. Jag låter som en bitter tant och det må så vara men kan inte säga det för många gånger.
Man kan köpa I <3 Bangkok tröjor här, igår funderade jag på om jag skulle be dem göra en I </3 Bangkok till mig. Men jag antar att det är provocerande och provocerande är nog det minsta man ska vara som ensam tjej på andra sidan jorden.

Har även lovat Peter att inte skada mig, trodde det skulle vara ett omöjligt löfte att hålla. Det är ju inte alltid så lätt att hålla reda på två vänster fötter men nu efter två dagar börjar jag inse att jag kanske har potential till att leva mitt liv något så när skadefritt. Cross my fingers!

Imorgon kväll lämnar jag detta sodom och sätter mig på bussen till gomorra aka Koh phangan. Där väntar strand, Goblin och fullmoon party.


I´m back!

Nu var det ett tag sen det skrevs något här och fick en liten pik av min käre mor i telefon för en stund sedan. "Inte skriver du nått på den dära datorn heller"  Förlåt käre mor, jag ska bättra mig.

Anledningen till bloggtorkan har varit pluggande och ett par dagars hukande över toalettstolen. Jag, Peter och Krisse åkte på magsjukan i slutet av förra veckan. Peter och Krisse fick "the light version" medans jag (självklart) åkte på den tunga "krampa upp grönt versionen". Nu är vi alla friska igen och livet har gått tillbaka till sitt vanliga jag, det vill säga bowla, njuta av värmen, dricka goda fruktshaker och glida runt i tuktuk.

Ikväll, efter en förhoppningsvis klar tentamen och påbörjan av en annan ska vi till en irlänsk pub och lyssna på live musik. Wish me luck!



Chiang Mai

Mycket har hänt på senaste, vi har rört på oss massor och just nu befinner vi oss i Chiang Mai i norra Thailand.


Jag fyllde ju år förra lördagen och fick en tre dagars tur i Halong bay utav Peter i present. Vi åkte tidigt på lördagen och kom fram till Halong City runt tolv på förmiddagen.
Där talar guiden om att vi ska vänta i några minuter på båten. Helvete heller, båten kom till hamnen en timme efter utsatt tid, Hello Asia! Efter mycket bök med massa grejer så var vi äntligen ombord, där serverades en lunch som bestod av bläckfisk, fisk, fisk och mera fisk.
Jag gav upp ganska tidigt och tog en öl på däck istället. Vi gled runt i Halong bay som är helt underbart vackert, tänk er en skärgård med djungelklädda berg. Vårat första stopp blev en grotta, och efter att ha konkat runt i grottan med varsinn ryggsäck så såg både jag och Peter ut som om vi skulle lägga oss ner och dö.
Guiden som vi kallade Hank hade fantasi som ett barn, så i grottan fick vi se krokodiler, maneter, tuppar, kungar och enhörningar. Jag såg mest sten.. Men grottan var riktigt mäktig och längst upp strålade solen in.


Hank hade missat lite med bokningen så första natten fick vi spendera på Cat Ba Island istället för på båten, middagen på hotellet bestod av bläckfisk, fisk, fisk och mera fisk.
Dag nr två gick vi upp tidigt på morgonen för att paddla kajak till en apö. Väl framme vid kajaken berättar Hank´s kollega att det tar fyrtio minuter att paddla till apön. Men vetskapen om att våra ben darrade som asplöv efter tio minuter grottan så valde vi att paddla till den närmaste ön (tog ca. 5 min) där badade vi en stund och sen paddlade vi tillbaka.Vi tog det lata alternativet och hyrde en motobike och utforskade ön på egen hand istället. Vi hamnade vid en helt öde strand som var flera kilometer lång, naturen på Cat Ba var magnifik och överallt sprang de bergsgetter och råmade (eller vad de nu kallas när de gör sina ljud)


Runt tre tiden kom Hank tillbaka och plockade upp oss igen. Denna natten spenderade på båten och Peter blev som ett litet barn på nytt när han fick dyka och hoppa från båten. Till middag fick vi bläckfisk, fisk, fisk och mera fisk. Sista dagen spenderades på båten medans vi sakta rörde oss tillbaka mot Halong city. När jag (med mina två vänster fötter) skulle gå på kajen med all packning så missade jag att ett pinne stack rakt upp ur marken. Sparkade sönder stortån och rispa upp översida på foten.
Den sista måltiden åts i Halong city och den bestod av bläckfisk, fisk, fisk och mera fisk.


När vi kom tillbaka till Hanoi kastade jag mig på telefon och tokringde till Papa Joe´s. Hi I would like to order one toasted sandwich with chicken, cheese and avocado.


På tisdagen var det dags att säga Good morning Vietnam för sista gången, på kvällen flög vi till Bangkok och spenderade en natt där. Bangkok är inte en favorit stad och jag tror min kropp demonstrerar så fort jag tvingar dit den. Åkte på en tokförkylning och den har inte släppt riktigt än. Inte nog med det, jag tappade även en full 1,5 liter vattenflaska på den skadade tån och kved i smärta en kvart på golvet innan Peter lyckades få upp mig.


Men som jag nämnde tidigare så är vi alltså i Chiang Mai. Efter en 17 timmar lång tågresa, en utekväll och många snorpapper senare så njuter jag av solen, sällskapet och ett nytt ställe.
Saknar er där hemma som vanligt.

 


RSS 2.0