Att resa lite billigare..

Några tips om att resa billigt (gäller främst i Asien) :

 

Boka din resa direkt genom bolaget istället för att gå till en resebyrå.

Wikipedia är ett bra alternativ för att hitta de billigaste flygbolagen till just de landet ni ska.

Exempel på billiga flygbolag: Ryanair, Airasia, Finnair, Mr.jet, Easyjet, One two go..

 

Boka guesthouse/hotell/hostel när ni kommer fram.

Vill ni vara säkra på att ha ett billigt boende innan så gå in på hostelworld och leta reda på ett som passar er plånbok men boka inte där. Utan leta reda på numret till hostlet istället, ringa och boka (slipper man extra avgifterna på nätet)

 

Res med buss eller tåg inom landet.

Bussar och tåg går att boka genom olika resebyråer I den stad ni vill resa från och är hyfsat billiga men vill ni ha ett ännu billigare alternativ så åk till den lokala buss-/tågstationen och köp biljett där.

 

Ät på gatan.

Även om maten i de flesta restauranger är hyfsad billig så kan ett mål på gatan alternativt någon liten lokal restaurang kosta ca 10 kr per person. Vilket blir stora summor i slutändan som man kan lägga på annat kul.

 

Köp en vattenkokare!

Om ni reser en längre period, köp en stålvattenkokare som ni kan göra havregrynsgröt i på morgonen, mosa lite bananer och häll i lite mjölk så vips har ni en billig och supergod frukost (mycket godare än alla vita toast som serveras överallt i Asien)

 

Där har ni lite tips, kan ju alltid hoppas att de kommer till någon nytta. Och är det något ni undrar över (eller vill tillägga), tveka inte att skriva!

 

PS. Mina skolböcker som vi trodde var fast i nått ingetland mellan Sverige och Malaysia har faktiskt dykt upp. Så imorgon/idag (kl är 05.30) är det full fart till Thailands ambassad för att ansöka om två månaders visum sen blir det hämta böcker (tror även det finns lite äkta svenskt godis nedpackat) Kan inte bli bättre än så..

 

Skepp o hoj, här i Asien finns ingen oboy!

 

 

 

 


Mina eSS i rockärmen..

När man är på andra sidan jorden så länge som vi är behöver man någon pålitlig där hemma som kan hjälpa en med posten, inskrivningar i skolan, bankärenden om det skulle behövas och mycket mer.
Så detta blogginlägg tillägnas mina smultron Sanna och Sara. Utan er skulle allt vara otroligt krångligt och svårt. Utan er hade denna resa inte flytit på så bra som den har. Ni två är guld värda och er vänskap är den finaste man kan få. Jag är er evigt tacksam, kärlek i mängder till er.





Ps. ett stort tack till min snälla storasyster Åsa som också har hjälpt mig extremt mycket.

Ny header...

För er som inte ser den, tryck på f5.. =) God Jul...

time goes by, tick tack tick tack...

Här i Krabi flyter dagarna förbi alldeles för fort.. Hinner knappt gå upp ur sängen innan den är slut. Kan ju i och för sig bero på att vi vaknar runt två-tre på dagarna och äter frukost i en timme eller två. Nu vill jag ju inte ge er intrycket att vi är odisciplinerade för vi pluggar ju på kvällarna och nätterna, men det är så lätt att flyta med i stämningen här nere. Bråttom? Vaddå? Detta är Asien, gör er beredda på att här har vi ingen klocka och har vi det så följer vi den i allafall inte. Nu efter över sex månader här har jag kommit in i att “leva utan tid” och trivs ganska bra med dig. Svensken i mig bråkar lite med det hela dock, som att jag idag väckte Peter för att vi måste åka till immigrations kontoret för att förlänga våra visum. “Peter, dags att gå upp nu hjärtat. Måste förnya visumen innan klockan fyra” Vet inte varför jag har valde att säga klockan fyra men jag tror de är inprintat sen hemma att alla viktiga kontor stänger klockan fyra bara för att göra det lite svårare för oss vanliga människor. Jag har egentligen ingen aning om de stänger klockan ett för att dra till beachen eller om det har öppet till åtta ikväll. För det är lite så Asien är, ibland har det öppet toklänge på banker, affärer, köpcenter och dylikt och ibland är de tvärtom. I vietnam stängde min bank klockan tre varje dag och det var alltid smockfullt för att alla försökte få hjälp under den tiden.Inget vinnande koncept men det var värt att köa för det för det betyder ju att jag nu är stolt innehavare till ett vietnamesiskt bankkort och kan rama in det på väggen, stoltsera med det på krogen eller skattefuska om det skulle behövas.

 

Tillbaka till hur tiden i Asien fungerar då. Vi svenskar har ju ett hat- och kärleksförhållande till tiden. Ibland älskar vi den, som när vi får sluta tidigare från jobbet en fredagkväll eller när spårvagnen är försenad och man inser att man kommer missa 30 minuter av miljöronden på jobbet (förlåt Nettan) Men det finns stunder då vi hatar den också, som när man inte hinner förbi systembolaget sent en fredagskväll när man jobbat över en timme eller två eller när syster Tina står i duschen klockan tre på julafton och köttbullarna inte är stekta än (förlåt Tina men det finns ingen mer tidsasiat än du)

 

Lite så var det när vi skulle lämna Koh Phangan för att åka till Phi phi, kvinnan på guesthouset talade om att taxin skulle komma runt sex på morgonen och köra oss till färjan som skulle gå klockan sju. När man bokar en resa här i Asien så bokar man alla transporter på samma gång, det ingår i priset. Så detta betyder att du åker gemensam taxi som i detta fall skulle ta oss till en färja. Taxin plockar upp människor från olika guesthouse så man vet aldrig om man blir hämtad först eller sist så det är bara till att vänta snällt längst vägkanten om man nu skulle vara sist. Så där står vi klockan sex en morgonen, regnet öser ner och jag försöker sova halvsittandes på min backpack. Två andra killar väntar också på taxin och den ena killen ser smått nervös ut då han halvspringer gatan upp och ner. Klockan 06.05 säger han (på svenska) “Ne Gurra, nu är klockan fem över. Jag ringer tjejen i Bangkok som bokade resan åt oss och frågar vad fan som händer” Killen plockar upp telefonen för att ringa men jag som tycker synd om den där tjejen i Bangkok som säkert sover säger som det är med gemensam taxi och killen lugnar ner sig. Haha vilken nybörjare tänker jag och småflinar lite. Väl framme vid färjan hamnar jag i kön till toaletten med killen som fortfarande ser sjukligt nervös ut. Han trampar med fötterna och pillar med en broschyr. Jag hejar och frågar den vanliga frågan “hur länge ska ni resa då?” Killen berättar att han ska resa två veckor till, nästa stop är Laos där han ska gifta sig med en tjej som han aldrig träffat. Han var halvthai och nu hade hans släktingar hittat en bra thaifru åt honom i Laos. Jag förstår plötsligt varför broschyren är ihopknycklad till en liten boll och skäms lite över mina egna tankar. Vi pratar vidare och sedan är det min tur in till hålet i golvet. När jag går därifrån minns jag en av mina första resor här nere mellan Koh Chang och Siem Reap där jag halvt panikartad stod och drog Peter i armen 06.05 och frågade “Kommer inte taxin snart? Vi kommer missa färjan älskling! Ska du inte ringa dem då? När kommer den då? Tror du att det glömt bort oss? Kommer vi hinna till systembolaget?”


Rövardottern..

Grattis på födelsedagen mosters STORA hjärta!



Ronya och jag


Hur gick det här till?

När jag packade min väska för att åka ner hit till Asien var den luftig och fylld med överbliven plats, trots att jag va en snäll Tebbe och lekte fedex åt några vänner. Väskan vägde runt 12 kilo och det var glada miner från tjejen vid incheckningen. Peter hade inte heller något problem med att hålla sig under den tillåtna vikten på 15 kilo när han flög från Göteborg till London med Ryanair. Men någongång under de här månaderna så hände  det nått…

Förra veckan när vi skulle flyga från Hanoi till Bangkok stod jag och Peter nervösa med varsinn jätteväska inför incheckning. Min klarade gränsen och landade på 14,6 kilo. Peters däremot (som en vecka tidigare hade vägt 14 kilo) hade klättrat upp till maffiga 17,8 kilo. Efter lite bök med böcker i handbagage och slängda paraplyn gick vi nöjda därifrån. Men ju mer jag tänkt på det så får jag det inte att gå ihop, för under den här resan har vi förlorat, haft sönder och slängt massor (Lostlist) med saker.

Så om ni undrar vart strumptomten i tvättstugan har gjort av era strumpor så har jag en bra gissning..

Lostlist:


X antal trasiga/feltvättade klädesplagg
Två mobiltelefoner
X antal böcker
En ipod
En klocka
Fyra par flipflops
Ett visa- och körkort (väger nog inte mer än 20 gram men ändå)
Tre hattar
Två par skor
(Plus ett hemskickat paket på 20 kilo.)


Fyra månder i Asien..

Idag har jag varit på rymmen i fyra månader. Tiden går sjukt snabbt när man är på andra sidan jorden. Samtidigt har jag hunnit uppleva så mycket. Äventyr, erfarenheter och minnen som jag kommer bära med mig resten av mitt liv. Tänkte sumera min resa lite kort...

Thailand, Månad 1

Låt:

Låten som spelades mest och näst intill hela tiden. På varje mysig strandkrog, på gatorna i bangkok och på Peters dator.


 

Bild:

Bland de mäktigaste upplevelser på resan så här långt..


 

Kambodja, Månad 2


Låt:

Spelades flitigt på The European i Siem Reap.


 

Bild:

Peter vad väldigt poppis bland ungarna i Siem Reap.


 

Vietnam, Månad 3


Låt:

 

Försöker ha en positiv inställning när jag söker jobb i en av världens 30 största städer, Saigon.

 

 

Bild:

Vi får besök från Sverige

 

Vietnam, Månad 4


Låt:

Vem vill inte vara The Galway girl?

 

Bild:

 

Har nog aldrig bowlat så mycket i hela mitt liv.


Ingen svensk nationalsång...

Då var det dags igen.. För att magen att börja strula alltså. I två dagar har den varit konstig nu och jag hoppas verkligen att de blir bättre inför nästa vecka eftersom vi åker då. Vore tråkigt att vara sjuk när vi antagligen bara kommer spendera några dagar i Halong bay. Så pga magen spenderas denna lördag i sängen med första twilight boken och en kopp te.

Ps. Ett jätte stort grattis till min fostersyster Malin som blev mamma till en liten Zander den 23 september.

Läs och lär..

Några fraser, uttryck eller ord som jag lärt mig på senaste:

Sawadee kaa - Hej, thai

Khap khun kha [kap kon ka] - tack, thai

Cam on [camön] - Tack, vietnamesiska

Tieng ang [ting anh] - Engelska?, vietnamesiska

Bao nhieu [bao nio] , Vad kostar det?, vietnamesiska

Tjoj oj - "Herregud", vietnamesiska

Aw kohn sheran [akon sheran] - Tack så mycket, Khmer

Joll kao moi [joll kao moj] - Skål (i glas), khmer

Åpen - snål/girig, Trollhättiska

Grattis mamma...

Idag fyller min lilla mamma år, så länge som jag kan minnas har hon alltid fyllt 18 år. Så är det även detta år, så ett STORT GRATTIS till min älskade mamma på 18-års dagen. Önskar jag kunde vara där och fira din dag med dig!

Mamma och jag i vintras.

Magen kurrar, kanske skulle äta lite kalkon...

Are you smarter than a 5th grader:
Deltagare: Kelly Pickler, va med i American idol.

Question: Budapest is the capital of?

Kelly: "I want to say say france, but I dont know if thats a country. So..... I´ll copy"

Progamledaren: "France is a country, but its NOT the right answer. The right answer is Hungary, like I´m hungry."

Kelly: What?! Hungry? I heard about Turkey, but hungry?"


Bild: kelliepickler.com

Hörts och sagts under resan

Här kommer lite korta onödiga, roliga och allmänt korkade citat som sagt och hörts så här långt under resan:

"Båda mina länder hatar ditt land" (En lärare som berättar för en Amerikan om vart Frankrike och Kanada står när det gäller USA)
Saigon, Vietnam

"I saigon säljs 400 motorcyklar per dag"
Saigon, Vietnam

"Tourist" (De närmaste khmererna kom till att utala mitt namn"

Siem reap, sihanoukville, Kambodja.

"Jag har en tiokrona i röven" (blir lite fel när ja ska säga till Peter att de sitter fast en tiokrona på baksidan av låret)
Koh chang, Thailand.

"Jag gillar det! Jag kan vara blatten med hatten!" (Peter om att han utalar vietnamesiskt tack lite konstigt)
Saigon, Vietnam

"Peter: Hur går den där låten, jag älskar dig min lilla lilla?!?!?! Tebbe: Vad du är söt min kära lilla ponny? Peter: ne fy fan också" (Peter försöker vara gullig, men de går inte så bra)
Saigon, Vietnam

"Som hämd ska jag skriva om historien med tiokronan på min statusröv!" (Peter blir sur när ja publicerar storyn om ponnylåten på facebook, men det går inte så bra denna gång heller)
Saigon, Vietnam

"Oh my Buddha" (thaitjej i en bar som upprepar det 20 gånger och jag kan inte sluta skratta"
Koh tao, Thailand

"My name is Gman, you know?! Like the superhero!" (en av mina elever berättar historien bakom sitt engelska namn)
Saigon, Vietnam

"Do you wanna pay now or later?" (en personal på resorten, 10 minuter efter vi blivit rånade när jag beställt en kaffe)
Phan Tiet, Vietnam

RSS 2.0