Glohria

Idag vräääääääker regnet här i Kuala Lumpur. Jag har inte varit utanför guesthouset en enda gång, Peter var snäll och sprang till mcdonalds så vi har fått mat i magen i alla fall. Idag kan jag stolt trycka i mig en hamburgare utan några som helst tankar på att de är onyttigt, för idag vägde jag mig för första gången sedan Sverige. Jag kan ju säga att jag blev minst sagt chockad när vågen visade -14 kilo!!!!!

Jag räknar benhårt med att jag kommer gå upp minst 4 kilo när jag kommer hem, förstå vad jag kommer vräka i mig svensk mat. Ost, knäckebröd, påskmust, choklad, tacos (måste ju faktiskt kunna kallas lite svenskt i alla fall), grovt bröd, mjölk och så mycket mer. Så mina vänner det är dags att börja ladda upp kylskåpen för om några veckor kommer en hungrig Tebbe på besök.

Imorgon går jag in på månad nr 12 i Asien. Tiden rinner iväg och dagen för hemresa börjar närma sig med stormsteg. Det här må låta helt sjukt men jag är extremt nervös över att åka hem, inte för att träffa alla nära och kära. Nej jag är nervös för att komma tillbaka till det svenska samhället och dess normer. Jag kommer garanterat skrämma slag på någon stackars människa på spårvagnen genom att börja prata djupt och ingående om livet. De sitter i ryggmärgen nu, att prata med allt och alla. Ni som känner mig vet ju hur mycket jag pratar vanligtvis, så stackars era öron nu när jag kommer hem.
Jag är också nervös över att prata svenska, har ju tagit upp min bristande svenska förut i bloggen. Jag pratar ju ca 50 % svenska här nere så det är ju inte riktigt så att jag har glömt bort språket men vissa ord försvinner då och då.
Förstå sitautionerna som kan uppstå.

Tebbe på Ica focus:

- Hej, ett paket... hmm what do you call the long white things that you smoke? ööh
- Menar du cigaretter?
- Ja exactly!

Tebbe på jobbet:

- Ungar, nu får ni ta och calm down.
-  VA?!
- Va bara lite quiet!

Lika pinsam som jag tycker Victoria Silverstedt är kommer jag själv att vara, fast lite coolare måste jag ju dock erkänna.
Sanna kommer tycka jag är urjobbig, Mamma kommer önska att jag hade medföljande undertexter, Åsa kommer mobba mig, ungarna i familjen kommer låta mig vara för att de inte fattar vad jag säger (ett litet plus då jag är mostern som alltid ligger på golvet med 10 ungarn över sig), min chef kommer antagligen bara låta mig jobba med hörselskadade barn de första månaderna och folk i allmänt kommer tycka jag är urtöntig. Men jag tar det, jag ska till och med överdriva bara för att spä på det hela lite mer.

Så över och out from mig in Malaysia. (vi har bytt land igen)

Vi bor inte den “lyxiga” delen av Kuala lumpur som innefattar Hilton och heliumballonger. Utan där vi bor är det nästan tvärtom, eller precis tvärtom faktiskt. Vi bor där de hemlösa kastar flaskor på varandra, där det luktar bajs och där man träffar killar som heter Big Mike.

 

Så här I chinatown, Kuala lumpur träffar vi denna mystiska mörka man. Big Mike pratar med Peter, Facebooksadresser utbyts och kvällen rullar vidare..

 

Big Mike addar Peter på facebook under namnet Black video!! Säger det nått om vår bostadssituation?!

Om man skulle fråga någon som inte är svensk hur en svensk ser ut skulle man nästan garanterat få svaret ”blond och blåögd såklart” Jag som är blåögd men inte ens i närheten av blond är alltså inte svensk enligt den större delen av världens befolkning. Det är nått jag fått talat om för mig många gånger här nere.

 

Här om veckan stannade en man mig på gatan och sa: ”Cómo estás?”

Jag svarade ”Jo jag mår bra tack men jag är inte spansk”

Mannen tittade förvirrat på mig och sa ”Nehe men du har ju svart hår?!”

Jag: ”Jo det har jag ju men jag har även blåa ögon, jag är faktiskt från Sverige”

Mannen som vid det här laget såg ännu mer förvirrad ut sa: ”Men svenskar är blonda?!”

Jag: ”hehe jo det är ganska vanligt men vi är inte alla det”

Mannen: ”Är du säker på att du inte är spansk?”

Jag skrattade lite och sa: ”jajjemän inte överhuvudtaget spansk faktiskt”

Mannen som började se lite irriterad ut fortsatte propsa: ”Men din mamma eller pappa då? Någon av dem måste ju vara spansk???”

Jag tog av mig solglasögonen visade mina vackra blå och sa snällt men bestämt ”Nej, varken min mamma, pappa, farmor, mormor, kusin eller ens bästa kompis är från Spanien faktiskt”

Mannen knallade surt vidare och ropade högt till mig ”Adiós”

 

Jag kan ändå dock ha en viss förståelse för de som tror jag spansk, polack, tysk eller från någon annat närbeläget europeiskt land och har efter 10 månader här nere blivit ganska van vid att folk frågar om jag verkligen är svensk. Men ibland blir även jag förvånad. Som när vi var på Lombok till exempel, jag hade precis stannat för att tanka moppen. Mannen hällde i en liter bensin i moppen, jag betalade och tackade för mig. Mannen tog emot pengarna och säger ”Arigato” Jag tappar hakan och viker mig dubbel av skratt. Herregud, inte fan ser jag japansk ut?! Mannen tittar lite nervöst på mig då jag knappt kan hålla moppen uppe för att jag skrattar så frenetiskt. Jag tar även denna gång av mig solglasögonen för att visa att jag inte alls ser japansk ut, överhuvudtaget!

”haha tack för den men jag är inte japan, jag är svensk” Mannen skämdes lite men började också småskratta lite..

Idag satt jag och kollade igenom mina gamla blogginlägg då jag hittade en bild på mig och Sanna. Så lite creed till bensinmannen för jag kan nog allt se vissa likheter.

 

 

Så nu ska jag sätta på mig kimonon för att gå ut och möta världen..

 

Sayonara!!

Ni trodde väl inte att ja skulle vara så elak att ja bara nämnde Peters födelsedag genom ett litet ps. Nej nej här kommer en resumé av gårdagen.

 

Dagen började med att Peter väckte mig?! Ja ja jag vet, jag borde ha varit uppe först, förberett kärleks frukost, borstat tänderna och gett honom en stor blöt puss. Problemet är bara att jag har kastat mig in i en ny vampyrbok som håller mig vaken till 5-6 på morgonen.Hur som helst, vi vaknade och gjorde oss redo för att äta frukost/lunch. Självklart fick mannen bestämma på hans dag och allt. Valet föll på indiskt så två chicken korma, naan bröd och 30 kronor senare var vi nöjda och belåtna. Jag som förra året bjöd på en hejdundrades överraskningsfest för P hade även detta år förberett en liten överraskning. Skillnaden detta år är att jag nu lever som fattig student (inte en överbetald undersköterska alltså ;) ) och P´s alla vänner är på andra sidan jorden. Men inte skulle vi deppa för det utan jag tog täten och P följde efter mot vad som skulle visa sig vara Bukit Bintang (ett stort köpcenter) På vägen stannade vi för vätskekontroll, P fick ett glas rödvin och jag tog mig en öl.

 

När vi var framme vid köpcentret bad jag Peter blunda och följa med mig till rulltrappan. Då kläcker han ”åh va kul om brorsan skulle stå där uppe nu haha!” hejsan tjena! sätt press på mig bara, jag som är så fattig just nu att jag blir förbannad över att man inte kan panta brukar här (och inte av miljöskäl denna gång). Vi fortsatte upp till våning fyra och där ”SUPRISE” Även om överraskningen inte var en Daniel Teider så var det inte långt i från. Utan där stod vi utanför Peters nya (dyra) favorit butik och jag viskade ömt i hans öra ”Du får köpa viiiiilken tröja du vill” samtidigt som jag torkade bort en lyckotår som sakta rullade nerför hans kind..

 

Så grattis ännu en gång min fina man, du är den bästa. Nu är du ett år visare men ser fortfarande inte ut som en dag över 20. Jag älskar dig!

Här nere i Asien har allt och alla väldigt speciella lukter.
Den första lukten som jag riktigt uppmärksammade när jag kom ner var lukten inne på 7eleven i Thailand. Där luktar de väldigt speciellt, går riktigt inte att förklara exakt hur men ni som har varit inne på ett 7eleven i Thailand vet vad jag menar.
Kuala lumpur luktar varmt avlopp, osande bajs helt enkelt. Inte överallt men precis där vi bor (slummen) luktar det extra mycket varmt bajs, men inne på IKEA luktade det svenskt. Nyklippt gräs, våt asfalt och köttbullar.
I chinatown bränner de kastanjer, den lukten gör att näshåret krullar sig och gömmer sig någonstans långt upp i tankehuset.
På vårat guesthouse luktar de svettig fotbollspelare blandat med något insektsmedel som säkert är jättenyttigt för hälsan.
På Bali luktar det saltvatten från alla surferdudes och rykande östrogen från alla partysugna 18 åriga tjejer.
I Saigon luktar det inget, för där är de nästan passivt agressiva när de kommer till städning av gatorna men om man letar sig ner till barbequegarden kan man ana en doft av ost och bacon.

På min gata i stan (göteborg) luktar det gammalt trägolv, nytvättade kläder och ostbricka.
I allafall i mina drömmar och de är just de lukterna jag saknar mest nu efter ännu en dag i ett stinkande Kuala lumpur.


Ps. ett stort fet grattis till mannen, myten, legenden: PETER TEIDER! bara ett år kvar till 30 hihi...

Peter har länge tjatat om att han ska köpa ny klätterutrustning och idag tog han tag i saken. Vi började att göra oss i ordning här hemma när Peter kläcker världens bästa mening på länge "jag tror IKEA ligger nära klätterfabriken om du vill åka dit?!" OM JAG VILLE!!!!
Väl framme på IKEA var jag som ett litet barn. Vi började i IKEAs matshop, jag sprang runt, pekade på varor och skrek "PETER, PETER, PETER!!! TITTA SILL, Å PEPPARKAKOR, Å MJÖLKCHOKLAD, Å KNÄCKEBRÖD, BALLERINA, RIKTIGT KAFFE..." en norska som var där samtidigt tittade på mig med förstående blick och sa "Ja, det er alt heldige at vi skadinavier i Asien har IKEA, hva hadde vi gjort uten dem?!
I den stunden kände ja en samhörighet med henne, som om sverige och norge alltid hade varit en enad union. Vi log mot varandra ett kort ögonblick innan vi skiljdes åt för att spana vidare på de vackra varorna.

Jag fick köpa ett knäckebrödspaket sen sa Peter nej, man kan tydligen inte bära omkring på sill, choklad och ballerinakakor en hel dag i ett trettiogradigt Kuala lumpur.

Efter inhandladet var de dags för dagens höjdpunkt: Köttbullar! Jag som vid det här laget såg ut att träna inför vårruset sprang upp för rulltrappan och in i restaurangen. Och vet ni vad? inte nog med att jag fick köttbullar, potatis och gräddsås utan jag fick till och med LINGONSYLT. Lyckan var obeskrivlig.
Det här har varit en vacker dag, nu ska jag vila en stund framför simpsons och tugga på ett knäckebröd.

Igår var vi på Hilton här i Kuala lumpur med ett stort gäng människor. De beställdes dyr alkohol och lektes med heliumballonger. Efter besöket efterfestade vi på vårat guesthouse till halv åtta i morse.. Jag har insett att jag inte är så himla posh faktiskt, jag passar bättre på en thaikudde med en stor singha i handen även om jag gärna leker "rik" i en timme eller två. Summering: ett störtskönt gäng och en super kul kväll/natt.

Nu ska jag ta mig ur vårat rum för andra gången idag (klockan är nu 20.20) för att springa ner till 7eleven och köpa snacks inför AIK´s premiärmatch som jag förhoppningsvis kommer kunna lyssna på om ca en timme. Ska även passa på att köpa kvällsmat som får bli chicken satay från gatuståndet utanför (ca 1 kr för ett grillspett och så lite jordnötssås på det)
Mumma... tredje dagen i rad, men så får man leva när man vill leka posh och gå på Hilton.

Nu hejar vi på AIK och sjunger vi ser hur solen stiger över råsunda för första gången 2010!