Glohria

God morgon världen!
Jag ber om ursäkt för den totala torkan här i bloggen, det beror enbart på att ni sliter och drar i mig i det verkliga livet. På en vecka har jag gjort saker som oftast tar ett år för mig att hinna med.

Jag har hälsat på mamma och halva släkten (syskon, syskonbarn, kusiner mm.) 
Jag har umgåtts med mina fyra barndomsvänner Maria, Annina, Sandra och Sanne.
Jag har även hunnit träffa mina gamla counter-strike vänner från min korta men ack så tuffa cs-"karriär".
Veckan har varit galen på alla sätt och vis men sjukt rolig. Jag älskar er allihopa och jag är glad att jag har er där jag har er. Det är funkar i korta doser men fatta om vi hade haft de så här varje vecka, då hade vi nog drivits in i en tidig grav allihopa.

Just nu sitter jag klockan 07.22 på stockholms central och dricker kaffe. Varför gör jag det?! Jo för att jag åkte med Ninnibus när hon skulle till jobbet. Jag är halvfungerande och går titt som tätt in i människor. De tittar surt på mig och går vidare... Jag saknar mitt goa glada Göteborg.
Jag saknar pling plinget från spårvagnarna, Jerry Williams affischen (som för övrigt också är västeråsare Wiho) som hänger vid Rondo, billig öl på vasastan och självklart mannen i mitt liv, El Petro!

Idag ska jag stockholms-mysa med Sanna som bara vi kan, för att runt tre tiden sätta oss på tåget och kika ut över de majsgula rapsfält på vägen ner till Sveriges hjärta, Älskade Göteborg!

Vad jag har förstått och fått höra av min vän Sanna så fick SJ ta himla mycket skit under vargavintern som var. Sanna som jobbar där kunde knappt gå ut i sin uniform utan att bli halvt attackerad av människor på stan som tydligen tyckte allt var hennes fel bara för att det stod SJ på hennes jacka.
Så med detta inlägg ska jag göra tvärtemot, jag ska hylla SJ till skyarna och det ska jag göra för att SJ helt enkelt är bra. Visst kunde priserna vara lite lägre och visst tycker jag att alla borde få fri tillgång till internet men jag har bestämt mig för att skita i priser och internet idag.

För imorgon ska jag åka med just SJ till min älskade familj i Västerås och resan tar endast FYRA timmar! Jag minns inte sist en resa tog fyra timmar, kanske om de var från 7eleven till hotellet men annars så har medeltiden på en resa de senaste året legat runt 10 timmar. 10 timmar med fem byten, passkontroller, plocka upp folk ute i skogen, hälsa på chaufförens familj och inhandla blommor som ska hänga fram i bussen som offergåva till Buddha.

Jag räknar med att jag inte kommer få uppleva något av ovanstående på min resa imorgon. Fast de hade varit lite kul också.

"Ja alla resande då var vi framme i Örebro, här har vi byte för resande till Arboga och även passkontroll för samtliga resande."

"Nästa station Laxå, avstigning på höger sida i tågets färdriktining. Vi kommer att göra ett stopp på 20 minuter (så jag hinner springa in på en snabbis hos min nya flickvän)"

"Ja då ber vi samtliga resande att bege sig till bistron, klockan är 12.00 och det är obligatorisk bönestund"

Så imorgon SJ då kör vi, samling klockan 05:45 vid spår 4 för er som vill ta del av denna historiska stund.

HEJA SJ!

Jag har en mapp döpt till Tebbe nu och då på datorn. Där är bilder som togs under de första månaderna i Asien våren 2009 och där finns bilder tagna i Asien under våren 2010. Bilderna för mig är chockande, jag förstod inte riktigt förens jag kom hem till Sverige och byggde bo i mina byxor hur mycket jag har gått ner i vikt. Jag fyllde min backpack med 14 kilo och lyfte den och som jag sa CHOCKANDE! Det har ju blivit några öl här hemma med vännerna nu när vi kommit hem, ett eller två kilon har säkert plusas på och bilderna i mappen har visats alla gånger ölen förtärits.

När jag visar mappen för mina tjejkompisar så säger de: "Ja det syns att du har gått ner i vikt Tebbe men så stor var du faktiskt inte innan" Tack tjejer, jag älskar er även om ni är urusla lögnare. När jag visar mappen för Peters killkompisar så säger de: "HELVETE Tebbe vad du har gått ner, KOLLA dina armar!!! Du är ju typ liten nu" Tack även till er killar, ni gör mig stolt och en aning självgod. Så mappen då, här har ni den ni vet vad jag förväntar mig...
Hur tjock var jag?

Angående den fula pippi långstrump peruken, ja det var liksom då om jag säger så...

Idag skulle alla AIKare visa sitt hjärta på råsunda trots den jobbiga inledningen av allsvenskan i år, biljettpriserna sänktes och lite över 20.000 AIKare var på plats. Själv hade jag ingen möjlighet att ta mig upp i landet så jag och Sara fick visa våra hjärtan på O´learys. Det här var sista matchen innan uppehållet för fotbollsvm och det var även sista matchen för Miran Burgic (min favoritspelare sedan 2006) och vilken match han gjorde. Tre mål (en iskall straff) petade han in och matchen slutade i 4-1 till AIK (-åtvidaberg) efter sista målet från Kevin Walker.

Så jag torkar mina tårar för vi ska snart ses igen. Vi glömmer gamla sorger och ser framemot nya poäng!

Jag har inte haft någon plånbok under resan, dels för att P alltid har sin tillgänglig i bakfickan och dels för att jag är så sjukt jävla klantig. Men nu är vi tillbaka i Sverige igen och jag behöver lite egna pengar i fickan när jag drar ut med lattemorsorna på stan så sagt och gjort, gamla Bettan fick hoppa in igen. Sex dagar tog det innan jag tappade henne, men eftersom jag också är en väldans tur när det gäller snälla människor så ska jag åka och hämta plånboken på ministaxis kontor idag.
Karma!

Tänk den gången då jag tappade mobilen på morgonen, fick tillbaka den av en jättegullig dam och senare samma dag tappade jag plånboken, den blev inlämnad hos polisen med alla pengar kvar.

Det finns så mycket nytt att höra och lära om Sverige. Vi försöker febrilt komma ifatt med kungabröllop (som om vi bryr oss), någon brud som är en Anka, att playa del sol 2 suger och att solsidan är stort. Solsidan är avbockat från listan, betyg: godkänt. Vi har även trippat in på nostalgistigen och betat av två avsnitt av Rena Rama Rolf och har kommit fram till att Rolf är sjuklig aggresiv och antagligen lider av en oupptäckt diagnos. Men det är spännande ändå att komma hem till ett "nytt" Sverige, betyg återstår att se.

Så mina vänner/lärare njut av en härlig lördag.

Hela Sverige har gått och blivit Converse galna. Vart du än tittar ser du vita, svarta, blåa, röda små converse fötter trippa fram. Jag äger själv ett par vita som är mer åt det bruna hållet efter resan. Jag frågade min allt-i-allo Sanna vad man får betala för ett par här hemma i Svedala och tydligen kostar ett par 699:- vilket enligt min åsikt är helt sjukt för ett par tygdojjor.
Så varje gång jag tänker på att jag betalade 150:- för ett par orginal i Vietnam skrattar jag lite elakt inombords ;)

Frånvaron beror på att tiden går alldeles för fort, jag tror någon har kortat av timmarna på mina dygn. Jag försöker hinna träffa alla vänner, plugga, gå på fotboll och planera jobb samtidigt. Hur det går? hmm några vänner är "avklarade", skolboken ligger fortfarande och skriker på bokhyllan, AIK förlorar med 4-0 och samordnaren på jobbet väntar på mail angående min semester i sommar (som skulle ha skickas in i går, förlåt).

Hur är det att vara hemma då?
Jo det är känslomässigt upp och ner. Jag går runt med världens leende på läpparna när jag har fått träffa en kär vän men blir lika snabbt sur när någon Sara på mcdonalds (känner ni Sara så tror jag hon behöver en kram) som ser ut som hon halvt dött några minuter innan jag kliver innan för dörrarna och nu kämpar för att ens titta mig i ögonen när hon tar min beställning. Så det sämsta med att åter vara i Svedala är alltså alla sura människor man möter i olika sammanhang som verkar vara helt utplånande (nästan) i Asien och det allra bästa med att vara hemma är att krama sina nära och kära efter ett år. Det ni, det är kärlek!

De näst bästa är maten, älskade ostar nu slipper jag drömma om er. Första mathandlingen gick på 2000 kr, klart värt!
Det näst sämsta är att jag inte klarar klimatet här hemma, Igår morse vaknade jag med uvi och i morse med ögoninflammation. Toppen på moset är förkylningen som jag kämpat med sedan jag klev av tåget i Vara förra veckan (det snöade).

Men livet är underbart ändå och utanför skiner solen. Jag ska krypa ner i soffan med en skål soppa och en kopp te, trevlig fredag på er.

Kärlek "hela" vägen från Gårda, Göteborg.

Här har det inte hänt mycket på senaste och det har haft sina orsaker, i måndags landade vi nämligen på Arlanda. Förutom att vi halvt fryser ihjäl är det underbart att vara hemma igen. Vi har överraskat det närmaste och kan nu skrika ut på facebook, bloggen och Ica focus att VI ÄR HEMMA!

Sverige så här långt är nästan som vanligt men inte riktigt. Sakta men säkert närmare vi oss vad vi kan kalla ett hem och en vardag men jag har fortfarande inte hittat mössan, vantarna och vinterskorna bland alla kartonger. Det hade behövts kan ja tala om.

Idag vräääääääker regnet här i Kuala Lumpur. Jag har inte varit utanför guesthouset en enda gång, Peter var snäll och sprang till mcdonalds så vi har fått mat i magen i alla fall. Idag kan jag stolt trycka i mig en hamburgare utan några som helst tankar på att de är onyttigt, för idag vägde jag mig för första gången sedan Sverige. Jag kan ju säga att jag blev minst sagt chockad när vågen visade -14 kilo!!!!!

Jag räknar benhårt med att jag kommer gå upp minst 4 kilo när jag kommer hem, förstå vad jag kommer vräka i mig svensk mat. Ost, knäckebröd, påskmust, choklad, tacos (måste ju faktiskt kunna kallas lite svenskt i alla fall), grovt bröd, mjölk och så mycket mer. Så mina vänner det är dags att börja ladda upp kylskåpen för om några veckor kommer en hungrig Tebbe på besök.